Inga fynd - bra eller dåligt dock?

Hej igen!
 
Var iväg ett par timmar, men hittade inte någon pinnstol. Läste också ett mycket intressant inlägg på tunnelbanan på Radarzine om att fynda och att köpa sig ledsen. Mycket bra text att läsa här och jag kände verkligen igen mig. Har alltid älskat att fynda och kommer nog alltid göra det ^.^ Däremot kommer jag till mer och mer insikt om att ha en massa saker och oordning (vilket sker lättare när man har mycket saker) är jobbigt. Speciellt när man upptäcker saker man inte använder som bara ligger i ett skåp och bara ligger där. Att fynda för fyndandets skulle är inte heller bra, speciellt när det innebär onödig konsumtion (både plånbok och miljö tar smällen).
 
Vid flytten har detta blivit ännu mer påtagligt så jag är glad att vi verkligen rensat ordentligt och funderat över vad vi verkligen använder och tycker om. Att vilja ha det hemtrevligt, omge sig med saker man tycker om av olika anledningar och så vidare är det inget fel på. Det blir dock jobbigt när det blir för mycket och den där glädjan man "borde" känna när man fyndar inte infinner sig. 
 
Jag försöker nu verkligen fundera över vad jag verkligen behöver och kommer använda. Som idag hade jag en lista i huvudet på att kolla efter en pinnstol till sovrummet, en byrå till hallen och 2 stycken nattduksbord. De tre möblerna som vi letar efter till lägenheten. Såg en massa annat fint också men det var inget jag direkt behövde och kände mig helt säker på. Försöker ställa mig frågan om jag behöver saken och om det känns rätt. Minsta tvekan så får det bli ett nej. Hellre att ångra sig när man kommer hem för att man inte köper saken (inte så stor chans speciellt när man var osäker i affären) än att ångra sig efter att man köpt saken. Så försöker jag tänka, det är inte lätt alla gånger, men det hjälper mig att inte impulsshoppa.
 
Egentligen handlar det väl om att ett fynd egentligen bara är ett fynd om det är något man verkligen behöver och vill ha :) Annars är det endast något man råkat hitta och köpt, inte fyndat.
 
Något som jag dock hoppas på att både hitta OCH fynda är en pinnstol nu. Speciellt efter letandet idag xD

En bloggs identitetskris

God kväll på er!

Den senaste tiden har det endast dykt upp inlägg sporadiskt här. Detta beror på att jag har skola under en stor del av dagen (tidigare kunde jag ju bestämma mycket mer över mina studier), jag har funderat över hur jag ska fortsätta med den här bloggen (den har haft en identitetskris kan man säga parallellt med en massa nya intryck för egen del), mina bakgrejer är "hem hemma" och den tid jag har haft med nära och kära har jag valt att prioritera. Speciellt då jag ska vara i Sydafrika i 5 månader och praktisera/arbeta samt redan nu är ifrån dem mycket i och med flytten till Göteborg.

Nu har jag i alla fall kommit fram till att fortsätta blogga som vanligt, om allt smått och gott i min vardag, men lämna en hel del av skolan (globalt fokus och samhällsfrågor) i skolan. Haha, jag blir ganska ofta upprörd i skolan, samtidigt som jag verkligen känner att utvecklingsfrågor verkligen är det jag vill arbeta med :P

Här på bloggen kommer jag därför att fokusera på vardagsbetraktelser, bakning/matlagning, tips och resor. Självklart kommer bloggen följa med till Sydafrika! ;) Det var ju i och med en resa som denna bloggen startade och som nu inte bara följs av nära och kära utan också bloggbekanta och läsare ^.^

Om ni undrar något, saknar något eller vill läsa om något jag glömt bort är det bara att hojta till :)

Marginaler som ger frihet

Läste bloggaren UnderbaraClaras inlägg om Fuck-off-marginaler och jag kan inte annat än att hålla med!

Tack vare ett medvetet sparande (och att vi hjälpts åt) från pojkvännens och min sida under studietiden med målet att plugga klart utan att samla på sig skulder i onödan har vi nu mycket mer frihet än annars. Dessutom har vi inställningen att det viktigaste är att vi är tillsammans, är glada och trivs med det vi gör. Vi är medvetna om hur olika långt pengar kan räcka och tänker över tillsammans vad det är vi faktiskt vill lägga våra pengar på. Att dessutom känna att det inte vore katastrof att behöva eller leva på lägre inkomster innebär en trygghet och ger frihet. Detta kan man uppnå i form av att ha en buffert, inse att man ofta har så mycket mer än man tror men framförallt inte ha för stora utgifter.

Hade det inte varit för hårt jobb och sparande hade jag till exempel inte kunnat tacka ja till en praktikantkurs i 10 månader och få en enorm möjlighet och erfarenheter. Den andra praktiktjänsten skulle också ha varit oavlönad, men jag var beredd på det för att få mer praktisk erfarenhet och hade tack vare möjligheten att leva billigt och marginaler kunnat tacka ja.

Hur tänker ni?